Om Vi var två

Kunde vi vara mer.

Om vi var allt,

Skulle vi kunna övervinna allt.

Du och jag, från Nu till slutet.

Det kan jag lova dig.

Ävan om vi går fel,

Och trampar på samma ställe,

Är det du och jag,

Genom allt,

Från allt,

Du och jag.

Tänk när du sa att du glömde, 

glömde för en stund, 

varför du var där och jag var här. 

Tänk när du sa att du sakna, 

sakna så mycket,  

att du sluta sakna. 

Tänk när du sa att du kännde, 

att du kände så olikt, 

så olikt från förut. 

Tänk när du sa att du var förändrad, 

att du var som ny, 

för att du älska mig.  

Å jag älskar dig så.   

Jo ja. 

Jag har stora fötter. 

Storlek 42 för att vara exakt. 

Jag brukar alltid skylla på min längd, 

Jo ja.  

Jag är 184 cm lång. 

Får det mig att komma längre från jorden? 

Jag gillar att tänka att det får mig att komma närmare Himlen. 

Men jag vet flera som inte har så stora fötter alls fysiskt sätt 

Men båtar till fötter om man mäter i hur nära till jorden dom är. 

Kanske är det bra att påminas att det är bra att ha stora fötter,  

Även för dom som har små.   

Klätra 

Är allt vi vet 

Men vi kan inte fortsätta 

Inte när vi faller  

Vi måste vända  

Se vad som gick fel  

Se vad som inte blev  

Vi måste sedan klätra  

För det är allt vi vet 

Se  

Klart 

Är allt vi vill  

Och när vi blundar 

Ser vi  

Mörkret  

Och när vi ser mörkret 

Vill vi se  

Vi vill se  

Klart  

Det är allt vi vill 

Hon 

Hon var det sjunde barnat 

Och hon knäcktes  

När hon var på toppen 

Hon klätra ner i lätta steg 

Vi följde efter henne  

Och när vi var längst ner igen  

Kunde vi se  

Se klarare än någonsin 

Vi kunde rena oss  

Vi kunde 

Inte se mörkret 

Ångra livet, 

ångra glädjen, 

ångra allt som var ditt, 

ångra allt, 

det är inte värt.  

Värt? 

Värt att leva? 

Det är inte värt att säga, 

tänka. 

Ångra inget, 

inte dina misstag,  

ångra inget, 

inget.  

Du är en  

och samma,  

så glöm inte att fortsätta. 

Glöm inte att leva.   

Om jag struntade i dig  

och inte gav dig det du vill ha. 

Då vet jag att du skulle vara kvar. 

Men om jag Följde dig med blicken 

och gav dig mer än allt, 

skulle du fortfarande se mig? 

Se min ångest min vilja? 

Skulle du ångra dig? 

Skulle du se mig,  

se mig utan lögn och mask?  

Skulle du lita på mitt ord?  

Skulle du stanna kvar? 

Skulle du vara min? 

Skulle du någonsin lita på mitt ord igen? 

Skulle du tänka på mig, 

Och undra om du glömt något? 

Eller kommer jag förevigt vara ett musterium för dig?  

Alla fina minnen,
alla jobbiga stunder,
alla underbara leenden.

Och alla dessa dagar du har räddat mig.

Jag kommer ihåg när man vart liten och man låg och vänta på att sin familj skulle väcka en med sång när det var en alldeles egna dag, ens födelsedag. Jag kommer ihåg, hur man lät alla presenter man fått ligga utsprida över hela rummet bara för att gotta sig i det faktum att dom är din.